IT TAKES TWO TO TANGO

av Mona Fredholm

Nyckeln till tango är att hela tiden försöka ha tyngden på ett ben, ha fötter och ben tätt ihop och inte luta sig bakåt utan gärna luta sig in mot sin partner. På tisdagskvällen den 15 februari bar kvinnorna, om inte höga, så i alla fall klackade skor för att få hjälp med hållningen. Klackarna stampades mot golven och man kunde ana allvaret i dansen, passionen.

”Ska vi dansa?”

Denna bitande kalla kväll förflyttades Krokodil från lilla Piteå till det betydligt större och mer exotiska Buenos Aires, där uppbjudningen till dans sker genom ögonkontakt snarare än med de raka orden ”ska vi dansa?” eller det mer formella ”får jag lov?”. Tango Piteå hyrde Krokodil för att dansa och visa upp sig, främja och sprida tangokulturen. Borden sköts åt sidan för att skapa ett provisoriskt dansgolv och ljuset dämpades en aning. Ur högtalarna strömmade tangons toner varvat med någon vals och däremellan kom en cortina, en ”rullgardin” som berättade att det var dags att lämna dansgolvet för en stund. Tydligen kan det lilla kaféet i Piteå jämföras med något av de lite ”ruffiga” ställena i Argentina där tangon föddes och fortfarande dansas. Vi pratade mycket om Buenos Aires denna kväll och av Håkan Ekman fick jag berättat för mig om det svåra i att bjuda upp med ögonkontakt, om de missförstånd som kunde uppstå och hur man kanske fick låtsas gå på toaletten för att dölja sitt misstag.

Semlor och varm dryck

Dans var inte det enda som pågick under kvällen det förtärdes en hel del semlor och varm dryck vid de undanskuffade borden. Medan vissa dansade satt andra och fikade och pratade, mycket om mer eller mindre gemensamma tangoupplevelser och en hel del om Buenos Aires. Ibland dansade alla utom jag, och en gång dansade även jag. I mina klumpiga, tjocka vinterskor och hängselbyxor togs jag med ut på dansgolvet och fick mig en snabblektion i tango. Jag fick lära mig hur jag helst skulle stå, var jag skulle hålla mina händer och att följa med i musiken. Vidare graciös var jag inte, men min partner Håkan Ekman var duktig på att föra, så det hela blev mer roligt än pinsamt dåligt. Jag skrattade en hel del åt mina många missar och kände att myten om tangon som en allvarlig dans slogs sönder med buller och båk. I alla fall i den mening att det kan vara väldigt roligt och det är en mycket mer social dans än vad man kan tro.

– En ny stjärna är född, sa Håkan efter dansen och även om det var en stor överdrift så kändes det bra att ha fått svänga mina lurviga runt dansgolvet. För en stund fick jag vara med i gemenskapen kring tangon.

Efter mitt äventyr som tangodansare satt jag med mitt te som en stilla betraktare och pratade med de få som för stunden tagit en paus. Jag var ensam utomstående, men inte utanför. Jag kände mig lite som tjuren Ferdinand på julafton, sittandes stilla i mitt hörn, tittandes på tangon.

Krokodil var öppen för allmänheten denna tisdagskväll, men den iskalla kvällen lockade inte några besökare, ett misslyckande om man tänker på Tango Piteås mål att sprida tangokulturen. Kanske kan man ändå säga att de lyckades då denna text ändå blev ett resultat av kvällen.
Ingen Rudolf

Jag hade inte så många tangoupplevelser i mitt bagage när jag klev innanför dörrarna till Krokodil, det jag hade i tanken var det jag sett på film och TV. Rudolf i Sunes sommar som slänger sina kryckor och tar Carin med storm, är det jag tänker på först när ordet tango kommer på tal. Dock måste jag säga att Rudolf inte dök upp på dansgolvet denna kväll. Inte heller kunde man se några latinska kvinnor med böljande, klarröda klänningar virvla förbi, inga män med rosor i munnarna. Ett par röda byxor kunde man dock skymta emellanåt och en och en annan kjol. Det var en väldigt ”casual” tillställning, en grupp människor som träffades för att dansa och prata.

Lugnare låtar varvades under kvällen med låtar som var snabbare och gladare. I de glada låtarna kunde man höra fler klackar mot golven än annars och om jag hade fått spekulera fritt så hade jag kallat det mer intensivt och rasande än glatt, men jag kan tänka mig att det är roligt att få stampa lite grand, så det är kanske därifrån det kommer.
En dans utan fördomar

Det mest intressanta jag fick höra under kvällen berättade Tango Piteås ordförande Catrin Söderman.

– Tangon är en dans där det är möjligt för två killar eller två tjejer att dansa med varandra. Det började med att killarna i Argentina var nervösa inför att bjuda upp tjejerna så de övade med varandra. Laila Brodin som är med i Tango Piteå går faktiskt och lär sig att föra nu. När jag själv var i Buenos Aires så såg jag faktiskt ett och annat par av bara killar.

– Det är inte så där jättevanligt, men det är inte alls lika laddat där som det kan vara här eller på andra ställen, säger Håkan som också var med på resan till Buenos Aires.

Jag fick inte se något exempel på samkönad dans denna kväll på Krokodil, men det var roligt att höra att det förekommer, jag har aldrig förr hört talas om en dans som ”går” att dansa med någon av samma kön och det känns uppfriskande.